Diskussioner luckrar upp gränserna

Varje gång jag ser det slår det mig dels hur mycket förutfattade meningar vi har om en människa som identifierar sig med en viss åsikt och dels hur suddiga gränserna är. En icke-feminist kan vilja ha jämställdhet utan att lyfta fram ett visst kön, en kristen kan ha samma värderingar som en ateist fast med gud som trygg punkt. Det finns så många nyanser som döljs av en-radiga facebook-inlägg.

Jag har börjat se några avsnitt av en YouTube-serie som heter Middle Ground där människor med olika åsikter möts och tar ställning till olika frågor. Varje avsnitt har ett annat tema. Feminister möter icke-feminister, religiösa möter ateister, pro-life möter pro-choice...

Politik-debatter handlar jämt om att stå fast vid sin egna agenda och argumentera för den. Instagram överflödar med inlägg med hatiska meddelanden. Genom hat kommer ingen förändra sina åsikter. Bara genom att vi försöker förstå varandras bakgrunder och hur vi kommit till de slutsatser vi kommit till kommer förändra åsikter, väcka tankar och nya infallsvinklar.

Istället för att hela tiden försvara vår ståndpunkt behöver vi istället börja försöka förstå vad som ligger bakom folks åsikter. Det behöver finnas utrymme för nyfikenhet och öppenhet. Det behöver finnas tid för diskussioner och samtal om "känsliga ämnen". Det behöver finnas respekt och acceptans för att skapa ett sådant samtalsklimat.

Ett plus ett är två - eller?

För en och en halv vecka sedan började universitetsstudenterna plocka fram sina böcker, förbereda sina matlådor och packa väskorna inför vårens föreläsningar. Jag är numera en av alla de 400 000 pluggande själar i Sverige. Gör det mig till en prokrastinerare? En kaffemissbrukare? Eller kanske bara konstant stressad och trött? Snarare nyfiket intresserad och aningens förvirrad i en nyfunnen flumvärld.

Jag läser alltså en fristående kurs på heltid i konstvetenskap på Stockholms Universitet (också känd som skolan utan studentliv) av rent intresse. Inte för att jag vill "skriva detta på mitt CV" eller "öppna dörrar för framtiden". Utan helt enkelt bara för att det verkade kul! Denna inställning till studier är befriande och lite nytt för mig. Jag tror många skulle må bra av att uppleva det. Varför?

1. Det finns inga prestationskrav, ångest eller stress - bara en undre gräns på att klara av kursen
2. Du behöver aldrig råplugga och ta slut på alla reservbatterier du har
3. Du får en mer avslappnad relation till skolan om man tidigare varit lite av en prestationsprinsessa

Konstvetenskapen då? Jo, den är väl minst sagt flummig och förvirrande. Jag ÄLSKAR nämligen matte! Tycker dels det är så himla skönt när man bara... vet. Det finns ett svar och det ska jag komma fram till. Det finns tydliga formler och metoder. Sist men inte minst är det otroligt tillfredsställande att lösa en svår uppgift. Konstvetenskapen däremot har inga exakta svar. Det finns teorier, tolkningar, observationer, olika synvinklar och ett sammanhang att förhålla sig till. Tänkte konstnären verkligen sådär? Vad betyder det att målningen är blå längst upp och röd längst ner? Ingen har svaret utan det är upp till betraktaren att komma med teorier som kan byggas på den faktan som fortfarande finns tillgänglig. De flesta konstnärerna vars verk vi analyserar finns oftast inte kvar. Detta gör konstvetenskapen flummig och förvirrande.

Och nu har jag skrivit en text om vad jag tycker om kursen istället för att läsa kurslitteraturen inför morgondagens förleäsning. Lite av en prokrastinerare är jag nog trots allt.

Det är nu, det är du

"Nu börjar livet" 

"Nu är det du som bestämmer helt själv vad du ska göra"

"Det är nuet som gäller"

Livet efter studenten är fritt. Det är du själv som bestämmer vad du ska göra. Det klart att det finns krav från olika håll. En mamma som tycker att man ska plugga vidare eller en morbror som ser dig som ett misslyckande ifall du inte tjänar dina egna pengar direkt. Det ställs krav och du förväntas ta ansvar. De många valen gör det snarare svårare att välja. Har man gjort rätt?

Min blogg kommer hamna om hur jag tar mig an mitt liv efter studenten. Jag har lite planer som jag kommer dedikera många inlägg till eftersom dom kommer förändras, finslipas och nödlösas. - Jobba på Posten, säsongsjobba i fjällen och plugga i Lund är saker som står på framtidslistan just nu. -Tankar kring hur det är att bestämma sin egen väg och testa på saker man mår bra av och får energi av. Om hur det är att hitta sysselsättningar och sammanhang som stärker en, utvecklar en och får en att känna sig meningsfull. För det är det jag tror livet går ut på.

Lite fuldans på en stenbänk i London, det är livet det!